Fidel Castro 08 augusti 2010
Posted by Lars Sjögren in allmänt, Historia, Politik, Ryssland, Samhälle.Tags: 1968, Afghanistan, Ekonomi, Fidel Castro, Iran, Israel, kommunism, Kuba, Nordkorea, socialism, Sovjetunionen, USA, Washington
add a comment
Fidel Castro tog makten på Kuba 1959 genom ett inbördeskrig mot dåvarande presidenten Fulgencio Batista. Han var premiärminister 1959-1976 och 1976-2008 också president.
Castro förvandlade Kuba till enväldig kommunistdiktatur, utan någon möjlighet för dess invånare att i val lägga sin röst på något annat parti. Ofrihet är som bekant signifikativt för denna ideologi.
Brist på ekonomisk utveckling och fattigdom har präglat kubanernas tillvaro, under alla år med Castro vid makten. Sovjetunionen gav Kuba ekonomiskt stöd och annan hjälp, utan nämnvärda resultat. Den socialistiska och rigida planekonomin, har skapat betydande problem.
Det ekonomiska stödet från Sovjetunionen, fick som påföljd att Castro agerade osjälvständig knähund, i utrikespolitiska frågor. Han stödde Sovjetunionens invasioner av Tjeckoslovakien 1968 och Afghanistan 1979. Castro har även på sistone, gjort bisarra uttalanden till förmån för sina partivänner i Nordkorea.
Denne gamle man, gjorde härförleden ett framträdande i nationalförsamlingen, stödd på sina medhjälpare – iförd militärmundering. Castro har alltid haft en faiblesse, för slika klädon. Han varnade för att USA ( givetvis ) kan utlösa ett kärnvapenkrig, om Washington anfaller Iran ifall Iran trotsar de sanktioner som USA och Israel genomdrivit för att få Iran att överge sitt kärntekniska program.
Enligt min mening, ett orealistiskt och föga genomtänkt uttalande.
Lars Sjögren
Carl Bildt har hamnat i mycket dåligt sällskap 04 juni 2010
Posted by Lars Sjögren in allmänt, Historia, Kultur, Litteratur, Politik, Samhälle.Tags: Aftonbladet, antisemitism, Åsa Linderborg, Carl Bildt, Gaza, Henning Mankell, islamister, Israel, Istanbul, judar, kommunism, Mellersta Östern, Palestina, riksdagsvalet 2010, Ship to Gaza, socialdemokraterna, socialism, Sverige
add a comment
Sveriges utrikesminister Carl Bildt är sannolikt den internationellt mest kände svenske politikern idag. Han åtnjuter stor respekt, i de flesta politiska läger runt om i världen. Bildts kunskaper är omvittnade och han äger ett skarpt intellekt. Hans historiekunskaper är oomkullrunkeliga – nog så viktigt för en utrikesminister – detta tillskillnad från de flesta av hans politikerkollegor. Han är klart lämplig för sitt uppdrag.
Om de rödgröna vinner riksdagsvalet i september, torde socialdemokraternas utrikespolitiske talman Urban Ahlin bli utrikesminister. Han har inte på långt när Bildts kompetens, erfarenhet och digra internationella kontaktnät. Utrikesministerposten kommer därmed att försvagas.
Ship to Gaza, var en fräck provokation mot staten Israel, den enda demokratin i Mellersta Östern. De så kallade aktivisterna ombord på fartygen, bestod till stor del av islamister och kommunister. I allt väsentligt en samling Israelhatare. Motivet var sannolikt att skapa konfrontation, omtanken om Gazas befolkning torde vara sekundär.
Under några dagar har vi nu kunnat ta del av ett samfällt drev mot Israel i svenska medier. Man har spytt galla över staten Israel, i några fall med antisemitiska övertoner. Föga oväntat har den vulgära kvällsblaskan Aftonbladet, varit ledande. Kommunisten Åsa Linderborg och hennes anhang på blaskan, har framfört en kaskad av beskyllningar mot staten Israel.
Det har publicerats en bild i pressen, på de så kallade aktivisterna, efter att de har deporterats från Israel. Bilden är tagen vid ankomsten till Istanbuls flygplats. På denna bild kan vi bl.a. se en individ från en ultraextrem kommunistisk sekt, han är dessutom jude, tillsammans med Mattias Gardell och ett antal andra kända Israelhatare. Dessutom medverkar Carl Bildt på bilden, som därmed i någon mening legitimerar denna aktion. Han har således hamnat i mycket dåligt sällskap.
Kiosklitteratören Henning Mankell finns dock inte på denna bild. Man brukar tala om b-skådespelare, Mankell är definitivt en b-författare, gällande skönlitteratur. Han är ju portad i det skönlitterära etablissemanget.
För att återvända till bilden från Istanbul. Jag tycker mig se att Carl Bildt inte är alldeles bekväm i sin samvaro med dessa så kallade aktivister.
Lars Sjögren
Reflektioner kring Mikael Wiehes framträdande i radions studio ett 26 mars 2010
Posted by Lars Sjögren in allmänt, Kultur, Musik, Politik, Samhälle.Tags: Bellman, Cornelis Vreeswijk, Evert Taube, Jazzmusiker, kommunism, Mikael Wiehe, musiker, musikhögskola, socialism, Studio ett, Sveriges Radio P1
2 comments
Studio ett är ett synnerligen informativt och intressant program på radions P1. Jag lyssnar till detta program praktiskt taget dagligen. Idag framträdde vokalisten Wiehe, han kallar sig själv musiker. Har aldrig någonsin hört denne man uttala sig i musikaliska frågor. Aldrig hört honom diskutera melodik, harmonik, rytmik, olika instument etc. Även denna dag så nämndes inte musiken överhuvud.
Istället tilläts han göra propaganda för sin senaste skiva, det pratades i programmet endast om de sk. politiska texterna. Således ingenting om musik. Anmärkningsvärt är också att Wiehe, för inte så länge sedan medverkade i samma program. Varför bereder redaktionen plats, med så korta mellanrum? De vanligtvis tämligen hårdföra, men skickliga programledarna Anders Holmberg och Monica Saarinen, intog denna dag en defensiv och återhållsam attityd. Inslaget andades servilitet och inga som helst kontroversiella frågor ställdes.
Tillbaka till begreppet musiker. Enligt mitt förmenande är musiker, sådana som sitter i symfoniorkestrar, kammarorkestrar och liknande. Dit hör självfallet också jazzmusiker och många rockmusiker. Samtliga av dessa kategorier har många års studier vid olika musikhögskolor.
Wiehe äger inga av dessa kvalifikationer, att vara en medioker vokalist och gitarrspelare räcker inte.
Wiehe nämnde vidare i studio ett, att han arbetar i samma tradition som Cornelis Vreeswijk. Cornelis är tillsammans med Bellman och Taube, de tre stora i svensk vistradition. Cornelis ägde en härlig självironi, samt en fabulös humor, han var dessutom självkritisk.
Wiehe har absolut inga av dessa egenskaper, han är istället en uppblåst person, som framför sina låtar på predikantmanér. Han är inte i närheten av Cornelis konstnärskap.
Lars Sjögren
Demonstrationer i Ryssland 20 mars 2010
Posted by Lars Sjögren in allmänt, Historia, Politik, Ryssland.Tags: Dagens Nyheter, kommunism, Miljö, Opposition, socialism, Sovjet, Svenska Dagbladet
add a comment
I omkring 50 ryska städer genomfördes en protestdag mot regeringen på lördagen. Detta skulle ske i 21 städer ursprungligen. Det får ses som positivt att demonstrationer utfördes i fler städer.
Missnöjet handlar om ekonomin, korruptionen och miljön mm..
Bakom dessa protester stod kommunistpartiet och människorättsgrupper. En minst sagt märklig konstellation. Kommunisterna skulle självfallet aldrig ha tillåtit liknande protestyttringar under Sovjettiden. Då hade det handlat om massivt våld mot demonstranterna , de hade aldrig haft en chans att överhuvud organisera sig – eller att överleva.
Hursomhelst den ryska oppositionen har denna dag genomfört protester från Kaliningrad i väst, över Archangelsk i norr, Novosibirsk och Irkutsk i Sibirien, till Vladivostok vid Stilla havet. Imponerande.
Identiskt lika artiklar om detta, står att läsa i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Trist.
Lars Sjögren
Mikael Wiehes bisarra kommentar 13 augusti 2009
Posted by Lars Sjögren in Historia, Politik.Tags: kommunism, Kuba, Lars Ohly, Lars Palmgren, Latinamerika, liberalism, Mikael Wiehe, P1, socialism, Sveriges Radio
add a comment
Lyssnade på Sveriges Radio häromdagen, programmet heter Palmgren i P1. Lars Palmgren är en skicklig utrikeskorrespondent sedan många år. Hans uppdrag är att rapportera från hela det väldiga Latinamerika. En uppgift jag tycker han klarar väl.
I programmet deltog förutom programledaren Palmgren, även journalisten Magnus Linton – tror jag han heter – vilken betecknar sig som ” frihetlig socialist” vad nu detta kan innebära. Dessutom kunde man avlyssna vokalisten Mikael Wiehe. Programmet hade således ordentlig politisk slagsida.
Efter diverse diskussioner om förhållandena i olika länder i Latinamerika , fällde så Wiehe en ytterst anmärkningsvärd kommentar. – Det enda ljuset i Latinamerika idag, kommer från Kuba.
Antagligen skulle inte ens kommunisten Lars Ohly, yttra sig på liknande vis idag.
Kuba kategoriseras fortfarande, som en skurkstat. En rigid kommunistdiktatur, där man endast har möjlighet att lägga sin röst på ett parti. Socialdemokrater, liberaler, konservativa och andra som opponerar sig kastas i fängelse.
Kommunismen har under 1900-talet varit och är – förvisso i mindre utsträckning än tidigare - fortfarande en politisk farsot. Denna extrema våldsideologi har åstadkommit förtryck, lidande, massavrättningar, förföljelse, svält, efterblivenhet och ofrihet et cetera. Likväl kan man på Sveriges Radio P1, under bästa sändningstid höra en individ yttra sig så groteskt. Beklämmande.
Lars Sjögren


