Dissidenten Liu Xiaobo 10 december 2010
Posted by Lars Sjögren in allmänt, Historia, Politik, Ryssland, Samhälle.Tags: Alfred Nobel, Kina, kommunism, Kuba, Liu Xiaobo, Nordkorea, Venezuela, Vietnam
add a comment
Liu Xiaobo
En kommunistisk diktatur tillåter aldrig yttrandefrihet, flerpartisystem eller pluralism i någon form. Likväl har det städse funnits dissidenter, i länder med kommunistiskt styre.
Den kinesiske människorättsaktivisten Liu Xiaobo, torde vara den mest kände av Kinas oppositionella. Han tilldelades Alfred Nobels fredspris i Oslo idag. Liu Xiaobo tilläts givetvis icke av den kinesiska ledningen att närvara vid prisceremonin. Ej heller hans hustru, (sitter i husarrest) eller andra anhöriga. Följden blev en tom stol. Kineserna kan för närvarande inte googla på ”tom stol”. Bisarrt.
Ryssland uteblir från prisceremonin, vilket för undertecknad är en stor besvikelse. Ryssland är inte en diktatur, men hamnar i dåligt sällskap tillsammans med Kuba, Nordkorea, Venezuela, Vietnam, samt ett antal övriga vänsterdiktaturer.
Lars Sjögren
Kommunisten Sven Wollter blir Gustaf Fröding 23 november 2010
Posted by Lars Sjögren in allmänt, Historia, Kultur, Litteratur, Politik, Samhälle.Tags: CO Evers, Gustaf Fröding, kommunism, Poesi, Stockholm, Sven Wollter, teater
2 comments
Gustaf Fröding
CO Evers (för mig okänd) har specialskrivit monologen ”En dåres sånger”, för skådespelaren Sven Wollter. Den lär handla om när Fröding ligger på sitt yttersta i rummet på Villa Djurgården i Stockholm.
Gustaf Fröding är en favoritpoet, som jag beundrat och läst lejonparten av och om sedan barnsben. Är medlem i Gustaf Fröding-sällskapet, där man varje år får en volym om poeten.
Fröding hade en liberal och human syn, på samhället och sina medmänniskor. Långt från politiskt extrema våldsideologier.
Ärkekommunisten Sven Wollter är därför synnerligen olämplig, att gestalta Fröding i denna pjäs. Wollters politiska uppfattning, strider ju uppenbart mot Frödings. Han blir i mina ögon föga trovärdig.
Lars Sjögren
Skandalboken Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken 05 november 2010
Posted by Lars Sjögren in allmänt, Historia, Kultur, Litteratur, Politik, Samhälle.Tags: Aftonbladet, Åsa Linderborg, Carl XVI Gustaf, kommunism, kungen, massmedia, Sverige, vänstern
add a comment
Åsa Linderborg
Aftonbladet är en vänsterblaska, vilken jag normalt inte befattar mig med. Tar inte gärna i den, utan tång så att säga. Vid ett cafébesök – i total brist på annan läsning – gjorde undertecknad emellertid ett undantag från mitt stränga reglemente! Jag började att läsa Aftonbladet.
Jag fastnade för kulturchefen Åsa Linderborgs recension av boken Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken. För den fåkunnige, kan berättas att Linderborg har doktorerat i historia. Hon befinner sig politiskt långt ut på vänsterkanten (kommunist), samt har haft stor framgång, med boken Mig äger ingen. (Jag fann den tämligen läsvärd).
Linderborg påstår i sin recension, att skandalboken om kungen är en viktig bok. Min fråga är: vad är det som är viktigt? Enligt min mening, är författarna till boken ute efter att tjäna pengar och få uppmärksamhet. Enligt devisen: all PR är god PR. Det är självfallet under en god författares värdighet, att skriva sådan vämjelig rappakalja som i denna skandalbok. Men i brist på begåvning, kapacitet och moral, kan man uppenbarligen ägna sig åt slik verksamhet.
Enligt vad jag förstår, är de flesta uppgifter i boken om kungens tidigare leverne obekräftade. Även en kung bör ha rätt att koppla av från sina formella uppdrag. Att träffa vänner, dricka alkohol, äta god mat, besöka någon klubb framåt nattkröken, är något som de flesta människor uppskattar. Uppenbarligen ävenledes kungen. Jag blir jävligt misstänksam, mot människor som inte har ägnat sig åt sådant.
Ponera att en nyutkommen skönlitterär eller fackbok av god konstnärlig kvalité, fick säg 5% av denna usla, obskyra, skandalboks enorma uppmärksamhet i massmedia. Detta skulle innebära en framgång, för den seriösa litteraturen i dagens kulturklimat.
Lars Sjögren
Lars Ohlys erbarmliga uppträdande 20 september 2010
Posted by Lars Sjögren in allmänt, Historia, Politik, Samhälle.Tags: Jimmie Åkesson, kommunism, Lars Ohly, riksdagsvalet 2010, Sverigedemokraterna
10 comments
Kommunisternas partiledare Lars Ohly, vägrade att vara i samma sminkloge som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson under valnatten. Ohly tillhör de stora förlorarna i årets riksdagsval, hans uppenbara frustration över valresultatet tog sig uttryck i detta erbarmliga uppträdande. Omdömeslöst.
94,4 % av det svenska folket, tog avstånd från Ohlys extrema vänsterpolitik i årets riksdagsval. Hoppfullt.
Lars Sjögren
Lars Werner som sidekick hos Thomas Nordegren 04 september 2010
Posted by Lars Sjögren in allmänt, Historia, Kultur, Politik, Ryssland, Samhälle.Tags: DDR, kommunism, Lars Werner, Moskva, Sovjet, Sveriges Radio P1, Thomas Nordegren
add a comment
Thomas Nordegren leder programmet Nordegren i P1, vilket är underhållande och informativt på många sätt. Nordegren strävar uppenbarligen efter en seriös framtoning i sitt program. Det framgår t.ex. i den musikaliska signaturen till programmet, vilken har en operainfluerad karaktär. Programledaren berättar ofta om sina opera och teaterbesök i huvudstaden.
Nordegren har emellertid uppenbara problem i sin ” muntliga framställning”, som det en gång hette i den gamla folkskolan. Det går trögt för honom i talet, med långa ibland pinsamma uppehåll. Det är inget flyt i hans programledarroll. Man kommer osökt att tänka på den gamle centerledaren Thorbjörn Fälldin.
Nordegren gästades alldeles nyligen av den gamle kommunistledaren Lars Werner. Han hade rollen av bisittare, som på nusvenska heter sidekick. Werner har ju en erbarmlig politisk bakgrund, som knähund till Sovjetdiktaturen med dess satellitstater. Vi ska inte glömma hans tal i Moskva på en kongress under 70-talet, där han proklamerade: ”Vi ska bygga socialismen”, där han direkt gick Sovjets ärenden. Hans fylleslag med reprensentanter från ”DDR” är heller ingen merit.
Icke desto mindre framstår Werner som en ganska sympatisk person för undertecknad. Hur kan han ha lockats att ansluta sig till ett kommunistiskt parti, med dess våldsinriktade ideologi? I Nordegrens program tog Werner avstånd från kommunismen och förordade istället en vänsterinriktad ”demokratisk” socialism.
Ponera att Sovjetunionen fortfarande existerade, vilken vore då Werners ståndpunkt?
Lars Sjögren
Fidel Castro 08 augusti 2010
Posted by Lars Sjögren in allmänt, Historia, Politik, Ryssland, Samhälle.Tags: 1968, Afghanistan, Ekonomi, Fidel Castro, Iran, Israel, kommunism, Kuba, Nordkorea, socialism, Sovjetunionen, USA, Washington
add a comment
Fidel Castro
Fidel Castro tog makten på Kuba 1959 genom ett inbördeskrig mot dåvarande presidenten Fulgencio Batista. Han var premiärminister 1959-1976 och 1976-2008 också president.
Castro förvandlade Kuba till enväldig kommunistdiktatur, utan någon möjlighet för dess invånare att i val lägga sin röst på något annat parti. Ofrihet är som bekant signifikativt för denna ideologi.
Brist på ekonomisk utveckling och fattigdom har präglat kubanernas tillvaro, under alla år med Castro vid makten. Sovjetunionen gav Kuba ekonomiskt stöd och annan hjälp, utan nämnvärda resultat. Den socialistiska och rigida planekonomin, har skapat betydande problem.
Det ekonomiska stödet från Sovjetunionen, fick som påföljd att Castro agerade osjälvständig knähund, i utrikespolitiska frågor. Han stödde Sovjetunionens invasioner av Tjeckoslovakien 1968 och Afghanistan 1979. Castro har även på sistone, gjort bisarra uttalanden till förmån för sina partivänner i Nordkorea.
Denne gamle man, gjorde härförleden ett framträdande i nationalförsamlingen, stödd på sina medhjälpare – iförd militärmundering. Castro har alltid haft en faiblesse, för slika klädon. Han varnade för att USA ( givetvis ) kan utlösa ett kärnvapenkrig, om Washington anfaller Iran ifall Iran trotsar de sanktioner som USA och Israel genomdrivit för att få Iran att överge sitt kärntekniska program.
Enligt min mening, ett orealistiskt och föga genomtänkt uttalande.
Lars Sjögren
Carl Bildt har hamnat i mycket dåligt sällskap 04 juni 2010
Posted by Lars Sjögren in allmänt, Historia, Kultur, Litteratur, Politik, Samhälle.Tags: Aftonbladet, antisemitism, Åsa Linderborg, Carl Bildt, Gaza, Henning Mankell, islamister, Israel, Istanbul, judar, kommunism, Mellersta Östern, Palestina, riksdagsvalet 2010, Ship to Gaza, socialdemokraterna, socialism, Sverige
add a comment
Carl Bildt
Sveriges utrikesminister Carl Bildt är sannolikt den internationellt mest kände svenske politikern idag. Han åtnjuter stor respekt, i de flesta politiska läger runt om i världen. Bildts kunskaper är omvittnade och han äger ett skarpt intellekt. Hans historiekunskaper är oomkullrunkeliga – nog så viktigt för en utrikesminister – detta tillskillnad från de flesta av hans politikerkollegor. Han är klart lämplig för sitt uppdrag.
Om de rödgröna vinner riksdagsvalet i september, torde socialdemokraternas utrikespolitiske talman Urban Ahlin bli utrikesminister. Han har inte på långt när Bildts kompetens, erfarenhet och digra internationella kontaktnät. Utrikesministerposten kommer därmed att försvagas.
Ship to Gaza, var en fräck provokation mot staten Israel, den enda demokratin i Mellersta Östern. De så kallade aktivisterna ombord på fartygen, bestod till stor del av islamister och kommunister. I allt väsentligt en samling Israelhatare. Motivet var sannolikt att skapa konfrontation, omtanken om Gazas befolkning torde vara sekundär.
Under några dagar har vi nu kunnat ta del av ett samfällt drev mot Israel i svenska medier. Man har spytt galla över staten Israel, i några fall med antisemitiska övertoner. Föga oväntat har den vulgära kvällsblaskan Aftonbladet, varit ledande. Kommunisten Åsa Linderborg och hennes anhang på blaskan, har framfört en kaskad av beskyllningar mot staten Israel.
Det har publicerats en bild i pressen, på de så kallade aktivisterna, efter att de har deporterats från Israel. Bilden är tagen vid ankomsten till Istanbuls flygplats. På denna bild kan vi bl.a. se en individ från en ultraextrem kommunistisk sekt, han är dessutom jude, tillsammans med Mattias Gardell och ett antal andra kända Israelhatare. Dessutom medverkar Carl Bildt på bilden, som därmed i någon mening legitimerar denna aktion. Han har således hamnat i mycket dåligt sällskap.
Kiosklitteratören Henning Mankell finns dock inte på denna bild. Man brukar tala om b-skådespelare, Mankell är definitivt en b-författare, gällande skönlitteratur. Han är ju portad i det skönlitterära etablissemanget.
För att återvända till bilden från Istanbul. Jag tycker mig se att Carl Bildt inte är alldeles bekväm i sin samvaro med dessa så kallade aktivister.
Lars Sjögren
Reflektioner kring Mikael Wiehes framträdande i radions studio ett 26 mars 2010
Posted by Lars Sjögren in allmänt, Kultur, Musik, Politik, Samhälle.Tags: Bellman, Cornelis Vreeswijk, Evert Taube, Jazzmusiker, kommunism, Mikael Wiehe, musiker, musikhögskola, socialism, Studio ett, Sveriges Radio P1
2 comments
Vokalisten Wiehe
Studio ett är ett synnerligen informativt och intressant program på radions P1. Jag lyssnar till detta program praktiskt taget dagligen. Idag framträdde vokalisten Wiehe, han kallar sig själv musiker. Har aldrig någonsin hört denne man uttala sig i musikaliska frågor. Aldrig hört honom diskutera melodik, harmonik, rytmik, olika instument etc. Även denna dag så nämndes inte musiken överhuvud.
Istället tilläts han göra propaganda för sin senaste skiva, det pratades i programmet endast om de sk. politiska texterna. Således ingenting om musik. Anmärkningsvärt är också att Wiehe, för inte så länge sedan medverkade i samma program. Varför bereder redaktionen plats, med så korta mellanrum? De vanligtvis tämligen hårdföra, men skickliga programledarna Anders Holmberg och Monica Saarinen, intog denna dag en defensiv och återhållsam attityd. Inslaget andades servilitet och inga som helst kontroversiella frågor ställdes.
Tillbaka till begreppet musiker. Enligt mitt förmenande är musiker, sådana som sitter i symfoniorkestrar, kammarorkestrar och liknande. Dit hör självfallet också jazzmusiker och många rockmusiker. Samtliga av dessa kategorier har många års studier vid olika musikhögskolor.
Wiehe äger inga av dessa kvalifikationer, att vara en medioker vokalist och gitarrspelare räcker inte.
Wiehe nämnde vidare i studio ett, att han arbetar i samma tradition som Cornelis Vreeswijk. Cornelis är tillsammans med Bellman och Taube, de tre stora i svensk vistradition. Cornelis ägde en härlig självironi, samt en fabulös humor, han var dessutom självkritisk.
Wiehe har absolut inga av dessa egenskaper, han är istället en uppblåst person, som framför sina låtar på predikantmanér. Han är inte i närheten av Cornelis konstnärskap.
Lars Sjögren
Demonstrationer i Ryssland 20 mars 2010
Posted by Lars Sjögren in allmänt, Historia, Politik, Ryssland.Tags: Dagens Nyheter, kommunism, Miljö, Opposition, socialism, Sovjet, Svenska Dagbladet
add a comment
I omkring 50 ryska städer genomfördes en protestdag mot regeringen på lördagen. Detta skulle ske i 21 städer ursprungligen. Det får ses som positivt att demonstrationer utfördes i fler städer.
Missnöjet handlar om ekonomin, korruptionen och miljön mm..
Bakom dessa protester stod kommunistpartiet och människorättsgrupper. En minst sagt märklig konstellation. Kommunisterna skulle självfallet aldrig ha tillåtit liknande protestyttringar under Sovjettiden. Då hade det handlat om massivt våld mot demonstranterna , de hade aldrig haft en chans att överhuvud organisera sig – eller att överleva.
Hursomhelst den ryska oppositionen har denna dag genomfört protester från Kaliningrad i väst, över Archangelsk i norr, Novosibirsk och Irkutsk i Sibirien, till Vladivostok vid Stilla havet. Imponerande.
Identiskt lika artiklar om detta, står att läsa i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Trist.
Lars Sjögren
