Lars Werner som sidekick hos Thomas Nordegren 04 september 2010
Posted by Lars Sjögren in allmänt, Historia, Kultur, Politik, Ryssland, Samhälle.Tags: DDR, kommunism, Lars Werner, Moskva, Sovjet, Sveriges Radio P1, Thomas Nordegren
add a comment
Thomas Nordegren leder programmet Nordegren i P1, vilket är underhållande och informativt på många sätt. Nordegren strävar uppenbarligen efter en seriös framtoning i sitt program. Det framgår t.ex. i den musikaliska signaturen till programmet, vilken har en operainfluerad karaktär. Programledaren berättar ofta om sina opera och teaterbesök i huvudstaden.
Nordegren har emellertid uppenbara problem i sin ” muntliga framställning”, som det en gång hette i den gamla folkskolan. Det går trögt för honom i talet, med långa ibland pinsamma uppehåll. Det är inget flyt i hans programledarroll. Man kommer osökt att tänka på den gamle centerledaren Thorbjörn Fälldin.
Nordegren gästades alldeles nyligen av den gamle kommunistledaren Lars Werner. Han hade rollen av bisittare, som på nusvenska heter sidekick. Werner har ju en erbarmlig politisk bakgrund, som knähund till Sovjetdiktaturen med dess satellitstater. Vi ska inte glömma hans tal i Moskva på en kongress under 70-talet, där han proklamerade: ”Vi ska bygga socialismen”, där han direkt gick Sovjets ärenden. Hans fylleslag med reprensentanter från ”DDR” är heller ingen merit.
Icke desto mindre framstår Werner som en ganska sympatisk person för undertecknad. Hur kan han ha lockats att ansluta sig till ett kommunistiskt parti, med dess våldsinriktade ideologi? I Nordegrens program tog Werner avstånd från kommunismen och förordade istället en vänsterinriktad ”demokratisk” socialism.
Ponera att Sovjetunionen fortfarande existerade, vilken vore då Werners ståndpunkt?
Lars Sjögren
Tågresa genom det forna DDR 29 mars 2009
Posted by Lars Sjögren in Resor.Tags: Berlin, DDR, Historia, kommunism, Resor, Sassnitz, tåg
3 comments
På 80-talet reste jag några gånger med tåg genom den erbarmliga kommunistdiktaturen DDR , för att komma till Berlin ( västra delen ). Efter ankomsten till Sassnitz, genomsöktes tåget nogsamt av uniformsklädda poliser iförda läderstövlar. De var allmänt otrevliga – verkligen motbjudande typer.
Efter ett par timmars ” besiktning ” av tåget, lämnade vi äntligen Sassnitz. Väl ute på den östtyska landsbygden, stannade plötsligt ekipaget och blev stående över en timme. Ingen som helst information vidarebefordrades till oss tågpassagerare, om anledningen till stoppet. Jag frågade personalen om orsaken, men blev oförskämt avsnäst.
Atmosfären ombord på tåget, var synnerligen otrivsam. Dock kunde man inmundiga vodka , öl och andra attraktiva drycker, vilket var alldeles nödvändigt för att överhuvud härda ut. Under resans gång fylldes toalettgolven, av skvalpande urin, vilket på somliga toaletter omöjliggjorde ett besök.
Sent om kvällen var det så dags för den efterlängtade ankomsten till Berlin. En resa som således tog en hel dag i anspråk. Känner ej till det exakta avståndet mellan Sassnitz och Berlin, men det torde uppskattningsvis vara högst trettio mil.
Lars Sjögren
